Jomen vi ger lilltjejen en Ipad att leka med, det känns ju rimligt!

 

 

 

 

Tjänar alltid lite extra pengar när jag tömmer tvättmaskinen..
Don't get me wrong, det ingår i mitt jobb och familjen betalar mig inte extra för det(medvetet)..
De bara glömmer tömma fickorna, ALLTID!
Idag tjänade jag €3.70 på två tvättar.
Häromdagen hade de tvättat en hela tjuga men den vart inte så användbar efteråt :P

Igår hade jag värsta bästa upptäckardagen med några andra aupairer, men glömde både mobil och kamera hemma.. Smidigt!
Vi var iallafall på UCC, som är University College Cork.
Det är liksom ett eget litet område, med lite caféer, en kyrka, ett konstgalleri också väldigt lummig mysig miljö att gå runt i. Och själva huvudbyggnaden ser ut som ett såntdär riktigt gammalt amerikanskt universitet. Tänk Harvard! (fast mindre)
Efter det blev det milkshake, tjejerna visade mig ett ställe där det finns huuuuuuuur många milkshakesmaker som helst, helt galet! Gott var det också :)
Vid 6-tiden bestämde vi oss för att det var öl-dags så vi gick till Crane Lane (mysigaste stället) och blev salongsberusade, förträffligt skojigt!
Tjejerna är hur roliga som helst, särskilt en tysk tjej som ändå stannar till September så vi kommer ju hinna umgås rätt mycket..
Det är så tråkigt för nästan alla dom andra åker hem nu ganska snart..
Förutom tjeckiskan Lenka och den nya lilla fransyskan Yannaelle (hon är både kort och ung så då får man kalla henne lilla)
De har båda har börjat nu i Maj och stannar 1 år. De bor dessutom jättenära mig så det är ju också fasligt smidigt..

Iaaaaaallafall... Nu ska jag in till stan och möta upp alla dessa gaulna tjajor igen, för lite fika och shopping. Ska försöka ta någon bild idag, vi får se :)

(...som sen blev till en "den där gången vi blev stoppade av polisen-roadtrip")


I söndags skulle jag och Johanna alltså på roadtrip, vi hade inget direkt mål
utan bestämde oss för att köra mot bergen och se lite var vi hamnade..
Mycket lyckad roadtrip om jag får säga det själv! (och det får jag!)

Har egentligen inte tid men här kommer bilder på hur extremt pigga (och nyktra) vi var när vi bestämde oss för att gå och handla chips klockan 2 i lördagsnatt..

Mina McDonalds-favvisar!
Chicken legend och twisty fries, svårslaget vill jag mena!

Jodå, fick betalt igår så stack in till stan idag för att shoppa lite.
(tog bussen istället för att gå, det är ju lite hög luftfuktighet idag..)

Kul att ni har fint väder i Sverige, jättekul!
Själv ser jag fram emot en promenad in till stan i regnet, verkar fasligt trevligt!



Förresten så kan man se Johannas hus från min gata, det tycker jag är mys!

Idag har varit en ytterst spännande dag, jag jobbade helt själv för första gången.
Efter att ha lämnat Emily i förskolan imorse så skulle jag köra till en park med Paddy..
En park som den förra aupairen, Nela, visade mig igår..
En park som är löjligt lätt att hitta till..
Fast jag körde vilse.. Eller inte helt vilse, jag hittade bara inte parken..
Så efter att ha kört runt och letat lite körde jag hem istället och gick till
den lilla lilla parken som ligger rakt över gatan, mycket enklare!

Efter lunch och tupplur skulle vi på playdate hos Lenka,
den tjeckiska aupairen med obefintlig engelska och en rejäl byst!
Lite trevligare den här gången, nu försökte hon faktiskt prata med mig, och jag fick kaka!..

Ja en sådan hade vi ju innan jag åkte, här är lite bilder!

Jag tror nog att jag ska lägga in bilder från avskeds-/utflyttningsfesten
idag när barnen sover middag..
kanske, om inte jag också bestämmer mig för att ta en liten tupplur..

Hej igen,
Jag har egentligen inte tid att skriva den här gången heller..
Idag har jag blivit ivägtvingad på playdate hos en Tjeckisk au-pair, hon var inte särskilt trevlig (men hade gigantiska bröst som höll på att ramla ut hela tiden..)
Sen efter lunch och nap-time en annan playdate hos en Spansk aupair som inte kunde prata i vanlig samtalston utan bara skrek hela tiden, ni vet sådär på Spanska liksom?
Och nu ska jag strax iväg till den lokala puben och träffa nån Italienska, hoppas på en trevlig afton!

Här är lite snabba bilder:

Allting är finemang!
Barnen är söta, snälla och relativt enkla att ta hand om.
Aupairen som är här nu är jättetrevlig.
Föräldrarna är också jättetrevliga.
Huset är hur mysigt som helst.
Jag bor jättecentralt.
Allt är bara mys!

Nu är det lördag.
Jag har flyttat alla mina saker hem till pappa och organiserat ihop ett eget hörn
på vinden där jag numera förvarar mitt liv..

Idag blir det fest.
Avskeds och utflyttnings-fest.
Hoppas att solen håller i sig och att vi lyckas tända grillen.
Vi har inte riktigt koll på vilka som kommer, men hoppas på massa trevligt folk!

Puss på er.

Nu börjar jag bli nervös och lite lätt ångest-laddad inför flytten..
Jag åker om 9 dagar, nu är det på riktigt liksom!

Har förresten varit hos tandläkaren några gånger nu..
Det som från början var 6 hål har efter hand visat sig vara 11 hål,
så nu har vi ett kvar att laga imorgon sen är jag all done!
Det är galet hur mycket det kostar att laga hål, många fina
tusenlappar som kunde gått till så mycket roligare saker.
Fast om man inte går till tandläkaren på 3 år så får man
kanske skylla sig själv..
Å andra sidan är det ju bra att jag fixade det nu och att det inte
gick ännu fler år innan jag pallrade mig dit, då hade det fasen
blivit att dra ut hälften av tänderna eller nåt!

Ja, den här ångesten alltså.. Den smyger sig på i omgångar.
Egentligen är jag jätteglad att jag ska flytta till Irland igen och bara
bo en liten liten kort bit ifrån min allra bästa Johanna och hennes Alan.
Familjen jag ska bo hos känns fortfarande jättebra och det finns
inget tvivel om att det här är det bästa jag kan göra just nu.

Men så är det ju det här med att lämna alla jag älskar här i Sverige.
Eller ja alltså, det är ju inte som att jag överger någon och jag vet
att det kommer hållas kontakter till höger och vänster och alla fina
människor som betyder nåt kommer finnas kvar när jag kommer tillbaka.
Men så börjar man tänka efter, och det kanske inte är så att alla finns kvar?
Folk flyttar ju utomlands(har jag hört..) Folk blir faktiskt sjuka, jättesjuka..
det hände ju förra gången jag var borta.
En av mina allra bästaste vänner från gymnasiet fick leukemi..
Men vi hann umgås litegrann när jag kom hem innan han plötsligt blev
väldigt väldigt sjuk och gick bort.
Sånt gör mig så otroligt ledsen för genom att jag spenderade
18 månader på Irland förra gången så missade jag 18 månader
där jag kunde ha umgåtts med K och hittat på massor av roliga
saker och framförallt kunde jag funnits där för honom när han var sjuk.

Samtidigt utvecklades jag så himla mycket under förra
Irlands-vistelsen och jag lärde känna massor av fina människor
och upptäcke massor av fina platser.
Jag vet också att K hade en otroligt fin flickvän som hjälpte honom igenom allt.

Det är bara så galet att veta att han tynade bort utan att jag tog tillvara
på tiden och umgicks med honom.


Det är också galet hur djupt det här inlägget det här blev och hur
tydligt det blir att jag är så otroligt rädd för att mina nära och
kära ska försvinna, ja dö helt enkelt.
Jag tänker på det ofta och det kanske finns skäl till det men jag önskar
ändå att jag kunde lägga det åt sidan och bara vara glad.

/En fundersam och lite förvirrad Elna